onsdag 7 september 2011

HUMHUMcomhem.he

Fjärde delen: fortfarande påhitt

Medan Första Damen slogs vid fronten hade de andra varit verksamma på sitt håll. Under Aspirantens ledning trålade de nätet och hittade väldigt mycket av den diversifierade marknadsföringens hantverk. Men det serverades ofta i blandad form, allt i samma soppa, vilket Aspiranten förklarade förtog mycket av effekten. - Vår grej, mejlade Aspiranten till de andra på listan, blir att sätta det i system! Tänk er Tidskriften Vår Kyrka och så, ja, Expressen på lynchhumör... Men i jisse namn inte på samma sida!

Så snart humhummarna nämndes i något sammanhang, reagerade hemsidorna på var sitt sätt. Great Humhum Terriers of England hade förstås samma snygga layout som Humhum Terriers of Ireland, Scotland&Petrolistan, eftersom enhetlig framtoning ger intryck av styrka. Men där den ena var kultiverad och medgörlig, var den andra högljudd och omedgörlig. En hundpsykolog, som hade blivit nafsad i tån av en humhummare och nämnde det i förbifarten på sin onödigt uppmärksammade blogg, omhändertogs omgående. Humhum T of E publicerade helt enkelt det redan välkända fotot av målningen en gång till, nu med texten: Humhumterriern – hård mot de hårda! Den andra hemsidan grät över ett så illasinnat angrepp mot rasen. Var fanns rättsläkarintyget på skadorna och namn och adress på ögonvittnena? Hade hundpsykologen inga bevis att komma med, skulle hon passa sig noga!

Om KC:s krav på ögonlysning av valpar för registrering hade Humhum of E aldrig annat att säga än: ”Alla våra valpar har naturligtvis i enlighet med KC:s rekommendationer DOKUMENTERAT ÖGONSTATUS.” Det var, som en ögonveterinär påpekade i ett radioprogram, helt sant: hälften var dokumenterat halvblinda. Då ryckte Humhum of ISP, redan känd som HISP, omedelbart ut. Var fanns statistiken som bevisade det? Fram med den bara! För det var väl inte så att det inte fanns någon? Vem hade förresten sett den där statistiken? Och visst hade någon fifflat med siffrorna? Om bara hälften var bara halvblinda, är det ju inte fler än 25% som har problem med synen! Inte sant?
Ögonveterinären - som intervjuades i ett kort inslag på BBC nästa dag - hade faktiskt lite statistik att visa upp, men möttes av HISP med beskedet att statistik kan bevisa vad som helst, det vet ju alla. Förresten födde veterinären upp katter och vad betyder en futtig minuts ögonlysning i ett långt hundliv? Den prästerligt fredliga Humhum of E lade för sin del bara ut tavlan en gång till, nu som en uppförstoring av de kärleksfullt uppåtblickande ögonen. Det gick hem som smör.

Efteråt var man oense om vad som varit den verkliga höjdpunkten i kampanjen. Det diskuterades livligt kring lunchbordet. Tänk när den utökade studien på 13 394 amerikanska humhummare visade att ögonmutationen fanns i enkel eller dubbel upplaga hos 83,9%! Första Damen syntes nästa dag på Humhum of E i en YouTube-snutt. Där sa hon, att för sin del var hon tacksam över att få föda upp en ras som hjälpte forskarna att kartlägga generna bakom människans sjukdomar. Hon kunde bara känna ödmjuk glädje över sitt bidrag till vetenskapens framsteg. Den andra hemsidan startade facebookgruppen FÖRTAL AV FALSKA FORSKARE&FOLIEHATTAR. (Efter ett tag fick de hjälp att ändra titeln.) Nästan helt säkra källor sa att drottningen av England och Hans Högvördighet påven fanns med, inkognito förstås, och att Storemiren av Petrolistan tänkte bli medlem. Han berättade gärna hur den särpräglade engelska rasen hamnat helt nära hans hjärta. Han köpte alltid en bunt av de bästa samtidigt som han tog hem sina engelska kapplöpningsfullblod.

Ja, det var tider! Och nu började reggsiffrorna för humhummare att stiga... Men varför var det så tyst från Fjärde Damen?


Forts följer!

Bodil Carlsson

4 kommentarer:

  1. Ha ha ha ha, Bodil, du er ikke sann! Tenk å bruke så mye tid og krefter på å beskrive noe som jeg vil kalle "paralleller":-) Tenkte å kommentere i går, men da du i dag skriver " och vad betyder en futtig minuts ögonlysning i ett långt hundliv?" kunne jeg ikke la vær:-)
    Arne;-)

    SvaraRadera
  2. Arne, det här är inte en nyckelroman på det sättet att man kan hitta "paralleller" mellan figurerna och händelserna i texten och figurer och händelser i den lilla svenska collievärlden... enbart. Om det finns "paralleller", så är det nog mellan den lilla svenska colievärlden och den avsevärt större hundvärlden, dess krig och kampanjer, diskussioner och prioriteringsdebatter - för ett antal raser.

    Att skriva det här tog inte så lång tid. Att sitta och följa underlaget som det presenteras för oss i allmänheten på olika - mest icke-svenska - hundforum tog lång tid!
    Mestadels är det icke uppmuntrande läsning. men som sagt, ljuspunkten för humhumterriern och alla dess kusiner k-a-n-s-k-e skymtar i slutet av tunneln!
    vi får se vad de tar sig till nu, de olika Damerna, KC:s ordförande och andra involverade som står beredda att rycka in på scenen...

    SvaraRadera
  3. Den fjärde damen, den "oplacerade" var den enda som faktiskt tog till sig den statistik angående ögonstatus som redovisades. Hon hade under ett antal år varit smått bekymrad över hur illa (eller inte alls) hennes hundar såg.
    Utan att informera de övriga Damerna, och Herrn, hade hon börjat utesluta sina mest synsvaga hundar ur aveln. Och, tro det eller ej, hennes senaste kullar hade betydligt bättre syn än de tidigaste i hennes uppfödning. Hon anade att de där genetikerna inte alls var ute och cyklade – tvärtom.

    Hon hade mycket sparsamt ställt ut sina hundar på mindre utställningar, där de haft avsevärd framgång. ”Bensinchampions” kallade Damerna, och Herrn, föraktfullt de hundar som premierades på små, provinsiella utställningar. Dessbättre var de också helt ointresserade av resultaten från dessa. Hennes långa och många resor runt om i landet hade tvingat henne att avstå från både luncher och de stora utställningarna. Och, förstås, från de övriga Damerna - och Herrn.

    Den fjärde damen blev mer och mer övertygad om att Humhumterriern skulle kunna bli en ras med fullgod syn. Ju mer hon läste om genetik desto säkrare blev hon. Och runt om i landets avkrokar började folk imponeras av den nya Humhumterriern som hon visade upp. Hennes uppfödning blomstrade rent av. De övriga Damerna, och Herrn, sålde också fler valpar men fick också tillbaka många av dem från besvikna valpköpare. Men registreringarna av Humhumterriers ökade markant och framför allt i landets mer avlägsna delar.

    Det var därför det var så tyst omkring den fjärde Damen. Hon skötte sitt och hon gjorde det bra.

    SvaraRadera
  4. Rätt gissat, Johan! Und ze best izz yet to come! För hon gjorde det inte ensam...

    SvaraRadera